Välkomstbudskap

Kära vän och forskare, AGEAC hälsar dig välkommen till det indiska Gnyana, till det grekiska Sophia, till den tusenåriga kunskap som ägdes av forntidens Stora Kulturer. En avslöjande kunskap som har tillåtit människan att få kännedom om anledningen till hennes egen existens…

Du befinner dig nu i vestibulen till Visdomens helgedom, i den helgedom där människor i storleksordningen av män som Konfucius, Buddha, Jesus, Salomo, Homeros, Pytagoras, Platon, Sokrates, Hermes Trismegistus, Dante Aligihieri, etc. studerat och praktiserat.

Den stig som du har framför dig är enormt givande, men du måste veta att det inte kommer att bli lätt för dig, eftersom det är en sak att längta efter visdom, men att framhärda i sitt sökande hela livet ända tills man finner den är en helt annan sak.

Det finns två stora hinder som man måste konfronteras med:

1. Å ena sidan, den enorma karusell av möjligheter och sensationer som livet erbjuder dig (vare sig de behövs eller inte), som i sin helhet brukar lägga beslag på män och kvinnors tid.

2. Å andra sidan ett stort skyltfönster av undervisningar, av vilka många är förbundna med principer av godhet, frihet, lycka…, men vilka kommer att frambringa oräkneliga tvivel, eftersom du inte kommer att veta vilken av dessa som tillhör sanningen.

Men för att övervinna dessa hinder, kom då ihåg två väldigt viktiga saker:

1. Att leva för att leva, utan att försöka att för sig själv svara på: vem är jag, varifrån kommer jag, vart är jag på väg, vilken är anledningen till existensen, det är i själva verket att ha slutna ögon, utan att någonsin vilja öppna dem. Och med handen på hjärtat, besvara för dig själv: kan det finnas något sorgligare i livet än att vilja fortsätta i mörker?

2. Endast en praktisk kunskap som tillåter den studerande att själv bekräfta dess anvisningar och påståenden kan ta oss ut ur teoriernas förvirrande labyrint. Den lära som inte finner en praktisk tillämpning i livet är inte annat än en simpel akrobatik av tankar som inte leder någonvart.

Men om du, kära läsare, har nått så här långt för att Visdomen är söt för din själ och för att du tror att det finns mer i livet än att födas, växa upp, åldras och dö, då inbjuder vi dig att ta skölden av din tro och gå framåt med beslutsamma steg, oavsett om det sker med vindens hjälp eller mot alla vindar… Kom emellertid alltid ihåg: ”Det är inte för att saker är svåra som vi inte vågar göra dem, det är för att vi inte vågar göra dem som de är svåra” (Seneca)

Ignoranti, quem portum petat, nullus suus ventus est

«Ingen vind är till hjälp om man inte vet till vilken hamn man är på väg.»

Vilka är vi

Geofilosofiska Föreningen för Antropologiska och Kulturella Studier är en humanistisk, filosofisk och antropologisk institution vars syfte är att utforska de kulturella värden som finns bevarade i traditioner, folkloren, mytologin, filosofin, konsten, seder och trosuppfattningar hos alla folk i forntiden, med syftet att därifrån extrahera principer och värden som tillåter den moderna människan att leva på ett mer medvetet och intelligent sätt.

AGEAC grundades i Spanien 1989 och är för närvarande en internationell institution som finns i mer än 40 länder på de fem kontinenterna och integreras av personer från en vidsträckt rang av yrkesverksamhet, som alla är intresserade av att utforska och aktualisera de stora universella lärorna från forna tider.

AGEAC eftersträvar inga lukrativa mål, så att alla personer, utan åtskillnad vad beträffar social eller ekonomisk nivå, kan dra nytta av dess kurser och forskning.

Även om AGEAC , bland många andra aspekter av den mänskliga kulturen, studerar de olika religioner som har existerat i världen, är vår institution inte en religion. AGEAC respekterar de individuella trosuppfattningarna hos medlemmar, och personer med olika trosföreställningar och filosofi kan delta i dess kurser.

Våra aktiviteter

För att AGEAC ska kunna uppfylla dess funktioner och syften, genomför AGEAC periodiskt olika aktiviteter, bland annat följande:

1. Att publicera verk som omfattar de teman som har att göra med en helhetlig utveckling av människan och den universella kunskapen.

2. Att göra överenskommelser och vänskapsutbyten av ömsesidig hjälp med nationella och internationella organisationer.

3. Att baserat på dess antropologiska, filosofiska och andliga forskning, genomföra praktiker och övningar som, hos människan, bidrar till en mer objektiv uppfattning av Naturen och Kosmos, på det sätt som gamla discipliner från forntidens kulturer har undervisat om.

4. Att periodiskt genomföra konferenser, kongresser, sammankomster, möten och samkväm på nationell och internationell nivå.

5. Att utforska och studera olika strömningar av filosofiskt, andligt, vetenskapligt tänkande hos stora framstående personer från alla epoker och från alla platser.

6. Att anordna kurser och seminarier för att sprida den ovannämnda kunskapen.

Eftersom grunderna till vår förening vilar på respekten för alla människors fria vilja, är alla aktiviteter som anordnas av AGEAC :s medlemmar alltid av frivillig karaktär.

Som en kulturell institution som finns i många länder, har AGEAC anordnat en rad internationella event sedan grundandet, nämligen:

• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden Wien (Österrike) 1990.
• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden New York (USA) 1992.
• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden Quebec (Kanada) 2000.
• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden Brasov (Rumänien) 2004.
• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden Agra (Indien) 2008.
• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden Foz do Iguaçu (Brasilien) 2012.
• Den Internationella Kongress som ägde rum i staden Atibaia, Sao Paulo (Brasilien) 2019.

Vi avslutar genom att högtidligt och till sanningens ära betyga att AGEAC har ett enda syfte: att, med seriositet och exakthet, utforska och dela med oss till vår medmänniska, den universella visdomen av alla tider, denna kunskap som gör det möjligt för den moderna människan att skapa sig en syn på sin existens som är mer mänsklig, mer medveten och därmed mer transcendent.

Vad är geofilosofi

Man vet att termen ”filosofi” etymologiskt kommer från de grekiska orden ”Phileo” (kärlek) och Sophia (visdom). Det representerar därmed kärleken till visdom. Ordet phileo har, förutom att älska, betydelsen att eftersträva (att eftersträva visdom).

Introducerandet av termen ”filosof” tillskrivs Pythagoras (496-580 f. Kr.), när Leon, kung över Phlius, frågade honom vilket yrke han hade, och Pythagoras svarade att han var inte vis (sophus), utan enbart en filosof (älskare av visdom, strävade efter den).

Långt innan Pythagoras har åtskilliga själar strävat efter visdom; män och kvinnor som ivrigt sökt lösa skapelsens stora gåtor: Vilka är vi egentligen? Av vilken anledning har vi kommit till världen? Vilket är universums ursprung? Var kommer livet ifrån? Finns det en intelligens bakom skapelsen? Existerade vi före födelsen? Kommer vi att existera efter döden? Är det slumpen som kommer med glädje eller olyckor till våra liv, eller finns det ett öde som redan är skrivet?…

Så som Jung sa: ”enbart förnuftet räcker inte”, på samma sätt som trädet ger många frön och det är få som lyckas gro och ge frukt, blev majoriteten av dessa aspiranter till visdomen kvar på vägen, begränsade av den kunskap som förnuftet förlänar oss. Och det är förnuftet som förslavar människan i dogmer, fördomar, koncept och teorier. Goethe försäkrade med all rätt att: ”Grå är varje teori och grönt är endast livets gyllene träd”.

Endast ett fåtal, hjälpta av en högre filosofi, lyckades frigöra sig från intellektets föränderliga vindar, för att genom den medvetna upplevelsen lyckas uppnå höjderna av den sanna Visdomen, Bland dem: Konfucius, Buddha, Jesus, Salomo, Homeros, Pythagoras, Platon, Sokrates, Hermes Trismegistus, Dante Alighieri, etc.

Vi befinner oss därför inför två typer av filosofi. Den ena som är här idag men inte imorgon, eftersom det som sinnet idag påstår är vitt, katalogiseras imorgon som svart. Och den andra som alltid har varit vad den är –oföränderlig och evig– eftersom den inte förändras under seklens gång. Den första, subjektiv, begränsad av den kognitiva kapaciteten hos aspiranterna till Sophia. Den andra, objektiv och sanningsenlig – upprätthållen av det vakna medvetandet och kapabel att, på ett seriöst och verkligt sätt besvara alla frågor som människan kan ställa sig själv.

Det är påfallande att när man på djupet undersöker alla myter, trosföreställningar, legender, symboler, kulter, etc. hos forntidens stora kulturer kan vi skymta något mer än rena tillfälligheter. En noggrann studie av dessa, fri från fördomar, har tillåtit oss att upptäcka en stark förbindelse mellan dem alla, en mystisk gemensam nämnare som förbinder dem. Utan fruktan för att begå misstag kan vi påstå att många framstående lärda i forntiden hade tillgång till denna philosophia perennis et universalis som många sökte efter och ett fåtal hittade.

Denna transcendentala filosofi som är kapabel att skänka människan nycklarna till ett inre uppvaknande genom vilket hon kan lära sig de stora sanningarna om livet och döden, som inte exklusivt tillhör något folk, trosföreställning, eller kultur, eftersom den har varit närvarande under århundraden i de fyra väderstrecken på vår Jord. Detta är den universella filosofin av Gea, den gudinna som i den grekiska mytologin representerar Jorden, och från vilken ordet Geo härrör. Detta är för oss GEO-FILOSOFIN, såsom vi har döpt den, den universella filosofin på Jorden, eftersom den är närvarande i alla hörn på denna värld och den är inte en exklusiv tillhörighet till någon av dess avkommor (de olika kulturerna).

GEOFILOSOFI är motsatsen till den enbart spekulativa Filosofin, eftersom den påstår, som vi tidigare sagt att det finns en kraft som är högre än sinnet som vilar i människans medvetande och som är möjlig att väcka till gränser som vi inte kan föreställa oss. Medan det mentala sinnet resonerar, förstår medvetandet. Medan det mentala sinnet spekulerar, förnimmer medvetandet.

GEOFILOSOFIN identifierar sig inte med någon religiös ideologi eftersom den, i de trosföreställningar och religioner som finns i världen, känner igen de väsentliga elementen i den eviga filosofin.

GEOFILOSOFIN påstår att det är absurt att i det yttre söka efter vad människan bär inombords. Och därför är den överens med Jung när han sa: ”Den som skådar utåt, drömmer. Men den som skådar inåt, vaknar”.

GEOFILOSOFIN eftersträvar inte att lära någon vad man ska tänka, eftersom den inser att all dogmatism förslavar människan; tvärt om söker den uppmuntra den fria viljan och människans inneboende kapacitet till reflektion och urskillning.

GEOFILOSOFIN vidhåller att det inte finns ett mål som är mer ädelt och rätt än att finna svaret till vilka vi är, varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Det är en rättighet och ingen irrlära att lära känna Skaparens hemligheter, så är det och så står det skrivet: ”Guds ära består i att dölja sina mysterier och människans ära att upptäcka dem”.(Ords. 25:2)

Tillåt oss, kära läsare, att avsluta denna avdelning genom att uppmärksamma orden från en framstående filosof:

“Visdomen är stark som en tusenårig klippa och bränner såsom glödande eld. När människan äger den, blir hon motståndskraftig mot alla banaliteter och förvärvar ståndaktighet mot människoödets alla förändringar."

Posside sapientiam, quia auro melior est

«Att äga visdom är bättre än att äga guld.»

Känn dig själv

Jag varnar dig, vem du än är, O du som önskar söka efter naturens arcana, att om du inte finner vad du söker inom dig själv, kommer du heller inte kunna finna det utanför! Om du är okunnig om förträffligheten i ditt eget hus, hur ska du kunna hitta andra förträffligheter? I dig finns skatternas skatter gömd. Känn dig själv och du kommer att känna universum och gudarna! (Inskription på fasaden till Apollos Tempel på berget Parnassos, Grekland; 2500 f.Kr.).

Säkerligen, om vi inte finner det som vi söker inom oss själva kommer vi aldrig att finna det utanför. Med all rätt påstod Sokrates: ”Endast den kunskap som kommer inifrån är den sanna kunskapen”.

I denna tidsålder där allt inbjuder oss till att vända oss utåt, att njuta av de sinnesförnimmelser som livet erbjuder oss, att betyga vår vördnad för världens nya Herre, hedonismen…, vi har glömt det allra viktigaste: oss själva.

Vi skrattar och gråter, vi är modiga och rädda, vi älskar och hatar… och allt detta utan att förnimma den hemliga drivfjäder som leder oss till detta. Vi tror att vi känner oss själva, men vad vet vi egentligen om oss själva? Vårt namn fick vi. Vår kropp lånades oss. Vår kunskap skaffade vi oss. Så, vilka är vi?

Finns det något mer ledsamt i livet än att gå från vaggan till graven och fortsätta i okunnighet om vilka vi är och varför vi har kommit till världen? Tragisk är existensen av den som dör utan att ha fått reda på anledningen till sitt liv…

Alla tror att de känner sig själva, men de har inte den minsta misstanke om att de inte är ”en” utan ”många”. Den förmodade individualiteten förvandlas i själva verket till multiplicitet. VI är som en båt full av folk där var och en av passagerarna vill ta rodret för att styra båten efter eget tycke.

Det Jag som svär evig kärlek till en dam ersätts av ett annat Jag som lämnar henne vid altaret för att fly med en annan. Det Jag som svär trohet till sitt land ersätts av ett annat som säljer sina hemligheter till den som bjuder högst. Det Jag som lovar massorna en genomskinlig regering ersätts av ett annat som hanterar smutsiga pengar. Det Jag som idag dyrkar Gud ersätts kort tid efteråt av ett annat som är fullständigt skeptiskt.

Att förneka ”läran om de många” skulle vara naivt, för det är inte möjligt att på något sätt förneka de inre motsägelser som var och en av oss har.

Om vi skulle kunna se oss själva i en helkroppsspegel, precis som vi är, skulle vi på ett direkt sätt själva upptäcka denna ”läran om de många”.

Om vi skulle ha en sann Individualitet, om vi skulle ha en enhet istället för en multiplicitet, skulle vi också ha en kontinuitet i våra avsikter, vaket medvetande, beständighet, vilja…

Vi behöver känna oss själva för att kunna eliminera det som vi har för mycket av och erhålla det som vi saknar om det är så att vi vill överge den illusoriska och triviala värld som vi lever i och försänka oss i livets stora ocean, vilken är det Verkliga, bortom kroppen, känslorna och det mentala sinnet.

”Den ödmjuka kunskapen av dig själv är en säkrare väg mot Gud än vetenskapens väg” betonade Thomas a Kempis. ”Det finns den som beklagar sin dumhet, denne är inte längre dum; dummare är den som utan att känna sig själv säger sig vara intelligent” uppenbarade själva Buddha.

När läsaren har nått denna punkt kommer han säkerligen fråga sig: Hur kan jag genomföra denna inre förvandling?, hur kan jag uppnå medvetandets uppvaknande?… Vi låter självaste C.G. Jung belysa denna intressanta fråga en aning:

För att denna förvandling ska kunna framkallas är cirkumambulationen oumbärlig, d.v.s., den uteslutande koncentrationen på centrum, på platsen för den skapande förvandlingen. I denna process blir man ”biten” av djur, det vill säga, man måste utsätta sig för de djuriska impulserna från det omedvetna utan att identifiera sig med dem och inte heller ”fly från dem”, eftersom flykten inför det omedvetna skulle göra föremålet för proceduren illusoriskt. Man måste gå vidare med den, det vill säga, den process som i detta fall påbörjats av självobservationen, den måste levas i alla dess peripetier och förenas med medvetandet genom största möjliga förståelse. (Psykologi och Alkemi).

Dessa djur som biter är utan tvivel begärets djur som vi bär i vårt inre, de ”psykologiska aggregaten” som de benämns i orienten, den experimentella psykologins ”Jag”, de olika trosbekännelsernas defekter eller svagheter. Dessa begraver sina slipade tänder i vårt innersta kött för att suga i sig våra mentala, emotionella och viljemässiga energier. Det är inte, som Jung noterar, genom att fly från dessa inre vilddjur som vi kan förvandla oss själva. Tvärtom borde vi iaktta dem såsom polisen iakttar tjuven som stryker omkring runt ett hus, i väntan på att han ska utföra brottet för att kunna ta honom på bar gärning.

Grunden är SJÄLVOBSERVATIONEN. Den som inte observerar sig själv känner inte sig själv, och den som inte känner sig själv kan inte förändras.

Allteftersom man utövar den inre självobservationen kommer man på egen hand upptäcka många personer, många ”Jag” som lever inom vår egen personlighet.

Den innersta självobservationens sinne är förtvinat i varje människa, men när vi tränar det, genom att observera oss själva från stund till stund, utvecklas detta sinne på ett progressivt sätt.

Allteftersom självobservationens sinne fortsätter sin utveckling med hjälp av ett kontinuerligt bruk, kommer vi bli alltmer förmögna att på ett direkt sätt förnimma dessa Jag, vilkas existens vi aldrig hade någon aning om.

Vi har skapat falska koncept om oss själva… Många saker som vi inte tror oss ha, har vi och många som vi tror oss ha, har vi inte. Vi antar att vi innehar kvaliteter av olika slag när vi i själva verket inte äger dem, och många dygder som vi säkerligen äger är vi okunniga om.

Vi är de sorgsna personer som Platon beskriver i sin myt om grottan, fastkedjade individer som tar för verklighet de skuggor som kastas av de föremål som paraderar mellan dem och en strålande eld. Det som vi tror är sant är en enkel illusion.

Vi behöver bryta Jagets kedjor för att kunna väcka medvetande och vidröra livets och dödens stora verkligheter.

Många heliga texter talar till oss om behovet av att vakna men ingen av dessa förklarar klart och tydligt hur man gör det.

Utan tvivel är det första steget för att ta ur medvetandet ur sin sömn, att observera sig själv på djupet. Endast på detta sätt kommer vi att kunna lära känna överföringarna, intressena, smakerna, sympatierna, etc., hos varje Jag och så även de konsekvenser som det framkallar hos oss och hos andra. Men otvivelaktigen är inte självobservationen allt. Den stig som kommer att leda oss mot upplysningen kräver att vi FÖRSTÅR och ELIMINERAR det observerade. Men detta, kära läsare, är ett tema som nödvändigtvis måste tas upp i en annan ram, som den som våra kurser tillhandahåller.

För att slutföra ber vi den tålmodige läsaren att låta oss avsluta detta första kapitel av UPPVAKNANDETS vetenskap genom att minnas en maxim av Sankt Augustinus:

NOLI FORAS IRE, IN TEIPSUM REDDI; IN INTERIORE HOMINE HABITAT VERITAS

«Gå inte utåt, gå in i dig själv; i människans inre bor sanningen.»

Antropologins betydelse

Termen ”Antropologi” kommer från den Grekiska roten ”antropos” (människa) och ”logos” (avhandling). Detta formar därmed namnet på denna underbara vetenskap under följande termer: Avhandling om människan.

Otvivelaktigt finns det inget som är mer spännande än det studium som vi gör av människosläktet i alla dess yttringar.

Vi får inte glömma att, oavsett om vi vill det eller inte, är det människan som har varit och är den eviga huvudrollsinnehavaren i historien. Därutav kan vi inte förbise hennes bedrifter, hennes evolution, hennes erövringar inom alla områden av mänskligt vetande, hennes väg in i ett socialt tänkande, hennes äventyr som härrör från förvånansvärda upptäckter, etc., etc., etc.

Utom all fråga resulterar detta i att denna vetenskap har en vision som är i hög grad antropocentrisk inom humanismens och vetenskapens områden av alla tider.

Vi vet alla att Antropologin har förgrenats med syftet att bli mer effektiv inom dess olika efterforskningar. Därför har vi huvudsakligen den biologiska Antropologin eller den fysiska, den sociala eller kulturella Antropologin, den Arkeologiska och den lingvistiska Antropologin.

Den biologiska eller fysiska har till uppgift att studera olika arkeologiska fynd som leder till förklaringar av människosläktets utveckling alltsedan hennes första uppdykanden som grottmänniska till hennes senare psykobiologiska utveckling som fick henne att kallas Homo Sapiens Sapiens.

Den sociala Antropologin eller den kulturella (Etnologin) fördjupar sig i studiet av olika sociala skikt i vårt samhälle, och försöker belysa den långa labyrinten av ideologiska koncept, trosföreställningar, folklore, beteenden och strukturer i de sociala relationerna förbundna med oräkneliga människogrupper, utspridda över olika latituder i vår värld.

Arkeologin är en av de mest utbredda vetenskaperna bland en icke specialiserad grupp. Den ägnar sig åt vetenskapligt studium av kvarlevor från det mänskliga förflutna. Arkeologer utforskar materiella avlagringar som är kända som arkeologiska platser, med syftet att tolka fynden och placera dem i den kultur och epok som de svarar mot.

Lingvistisk antropologi studerar mänskliga språk. Med tanke på att språket är en stor beståndsdel av kulturen, intresserar sig lingvistiska antropologer för språkets utveckling. De ägnar sig även åt skillnader i de levande språken, hur de är förbundna eller skiljer sig åt, och åt vissa processer som förklarar spridningen av information.

Var och en av dessa stora grenar har väldigt många förgreningar som det skulle bli långt och utdraget att på ett detaljerat sätt redogöra för. Men bland de olika typerna av existerande Antropologier, är den som mest intresserar oss den PSYKOANALYTISKA ANTROPOLOGIN, vilken ägnar sig åt att avslöja de gåtor som finns bevarade i de kvarlämningar som påträffats bland ruinerna från olika kulturer från Norr, Söder, Öst och Väst på vår planet. Denna antropologi tillämpar användningen av universell symolism och psykoanalys av de arkeologiska föremål som påträffats på olika platser där grupper av människor, i avlägsna tider, bosatt sig, med en egen idiosynkrasi och tydligt definierade avsikter.

Allt som tidigare har beskrivits gör den PSYKOANALYTISKA ANTROPOLOGIN till en oumbärlig vetenskap, tillsammans med filosofin, i stunder när man vill dechiffrera frågor som: Vilka är vi? Varför existerar vi? Varifrån kommer vi? Vad är livets mening? Vart tar vi vägen i den stund vi dör, etc., etc., etc.

AGEAC är därför en antropologisk institution till hundra procent och på samma gång en sann älskare av filosofi med alla dess yttringar i utvecklingen av det humanistiska tänkandet under seklens gång.

HOMO NOSCE TE IPSUM, deklarerade Grekerna på frontespisen till Templet i Delfi, och syftade på behovet av att utröna livets och dödens mysterium, som den sanna filosofins yttersta syfte.

Och det är detta är vad vi söker efter i våra studier och därför stödjer vi oss på Antropologin och den Universella Filosofin. Vad AGEAC är intresserad av är att leda sina anhängare till en moralisk, etisk, själslig, psykisk och social fullkomlighet. Denna fullkomlighet tillåter människan att värdera sig själv utifrån ett högre synsätt och till följd därav, även värdesätta sin omgivning, sina medmänniskor och livet själv i alla dess yttringar.

De som envisas med att göra Antropologin allierad med den dialektiska materialismen förtjänar vår respekt, även om vi, som institution, inte delar deras kriterier. Tillsammans med de som älskar humanismen, anser vi att Antropologin inte kan foga sig i en rent intellektuell tolkning beträffande de gåvor som vi har ärvt från våra förfäder.

Därför deklamerar vi tillsammans med en framstående författare:

I frågor som har att göra med den profana Antropologin – förlåt mig för liknelsen – om man vill få veta resultaten, lämna då en apa, en utan svans eller en med svans i ett laboratorium och observera sedan vad som händer. Mexikanska kodex, egyptiska papyrus, assyriska lertavlor, Dödahavsrullar, underliga pergament, så även uråldriga tempel, heliga monoliter, gamla hieroglyfer, pyramider, tusenåriga gravar, etc., erbjuder i deras djup en metafysisk betydelse som definitivt undgår den bokstavliga tolkningen och vilka aldrig har haft ett förklarande värde av uteslutande intellektuell karaktär”

AGEAC förklarar sig vara restauratör av de eminenta sanningar vilka, under tidens gång, har utgjort det kulturella bagage som gör det mänskliga samhället till en transcendental och transcendent helhet som berättigar dess egen existens.

Avslutningsvis deklamerar vi, kära läsare:

“Den enda fullkomliga kult som kan utövas gentemot Gud är Sanningens kult. Detta Guds rike, vars ankomst, tusentals tungor befläckade med lögner dagligen ber om, är inget annat än Sanningens rike”. Unamuno.

Pelarna i våra studier

Då vi vet att människan under historiens gång har förmedlat kunskapen, inte bara med hjälp av pennan, utan även med penseln (vilket de stora konstnärerna har gjort), genom att skulptera i sten, eller genom vetenskapliga formler inom fysiken eller matematiken, grundar sig våra studier på vad vi kallar de fyra stora pelarna av kunskap: Filosofin, Konsten, Religionen och Vetenskapen.

För att ta fram det bästa från den filosofiska kunskapen studerar vi mänsklighetens stora tänkare, såsom Konfucius, Epikuros, Heraklitus från Efesus, Carl Gustav Jung, Immanuel Kant, Lao-Tse, Platon, Seneca, Sokrates och många flera.

I konsten döljer sig många budskap vilka, när de förstås väl, hjälper människan att utvecklas på psykologisk och andlig nivå. Mona Lisa av da Vinci, Michelangelos skulpturer, alkemiska avhandlingar från Medeltiden, pyramider som finns runt om i världen, de gotiska katedralerna, musiken av Beethoven, av Mozart, av Liszt, av Richard Wagner, den universella litteraturens verk (Illiaden av Homeros, den Gudomliga Komedin av Dante…), är endast några stora verk inom konsten från den mänskliga historia som vi studerar, analyserar och försöker avslöja.

Inom religionerna i hela världen, har stora andliga vägledare, såsom Jesus Kristus, Krishna, Buddha Siddharta Gautama, Tomas a Kempis…, under historiens gång, försökt förmedla samma budskap till sina anhängare. Det är därför mycket klokt att göra jämförande analyser av de stora religionerna i hela värden. Kristendomen, Taoismen, Buddhismen, etc., har budskap och råd som fortfarande, även om man lever i denna moderna epok, förtjänar att studeras och analyseras.

För att bättre förstå den värld som vi lever i är det oumbärligt att studera vissa vetenskapsgrenar som vi anser är mycket användbara och intressanta: Relativitetsteorin, Mayafolkets matematik, Astrologins begrepp, etc.

Deklaration av principer

1. Eftersom AGEAC vet om att människans frihet vilar på kunskapens pelare, kommer man alltid eftersträva att nära sig med den rikedom av mänskligt vetande som har uttryckts i olika epoker och på olika breddgrader, dessutom med förståelsen av att sanningen inte är exklusiv för något folk, för någon religion eller någon kultur, utan att den är delaktig hos dem alla.

2. Vår institution ( AGEAC ) tolererar inte doktrinär fanatism av något slag och kommer heller inte vara böjd för personlighetskult i någon av dess yttringar.

3. AGEAC kommer att envist stå fast vid den fria viljan som en väsentlig dygd, samtidigt som man uttalar sig mot all dogmatism som förslavar människan.

4. Föreningen tillkännager att den är totalt opolitisk, därmed kommer AGEAC aldrig att blanda sina läror med, eller delta i någon tendens av politisk karaktär.

5. Föreningen kommer inte att identifiera sig med någon konkret religiös ideologi, utan kommer snarare att uppmuntra studiet av alla trosuppfattningar och religioner i hela världen, då man i dem alla erkänner ett uppriktigt sökande efter sanning.

6. AGEAC är och kommer alltid att vara en filantropisk institution, den kommer huvudsakligen att upprätthållas genom medlemmarnas frivilliga bidrag och dess syfte kommer aldrig innefatta vinster eller förvärvande av tillgångar.

7. Vår institution respekterar och kommer alltid att respektera den fria tanken hos människan. Av det skälet kommer medlemmarna med frihet kunna acceptera eller avvisa alla AGEAC :s doktrinära postulat.

8. Som en humanistisk Förening kommer AGEAC inte på något vis att verka för en värvning av medlemmar; kärleken till sanningen ska alltid bryta fram av sig själv i hjärtat på personerna och inte genom påtryckningsmedel.

Se även

AGEAC digital tidning

Radio AGEAC

Grundare av AGEAC

Publikationer av AGEAC